Ny roll för Sverige som EU-medlem

Sverige blev medlem i GATT 1950 och har därefter aktivt deltagit i alla förhandlingsrundor. Sverige tillhör den krets av 10-15 länder som ständigt legat i frontlinjen för att försvara och förstärka det multilaterala handelspolitiska regelverket. Fram till årsskiftet 1994/95 förde Sverige en autonom handekpolitik och hade eget säte i GATT i Genève. Genom EU-medlen» skapet har läget radikalt ändrats. I och med att Sverige omfatta av EU:s gemensamma handelsregim kan Sverige inte läwe en-g samt bestämma om exempelvis vilka tullar som ska gälla importen från tredje land.

U-länder förmånsbehandlade

WTO:s medlemskrets domineras av u-länder. Dessa har successivt deltagit allt aktivare i de olika förhandlingsrundorna. Att dessa länder nu omfattas av i princip samtliga avtal kommer na turligtvis ytterligare att engagera dem i WTO-arbetet. U-länderna har samtidigt på praktiskt taget samtliga avtalsområden beviljats mer förmånliga regler än vad som gäller för i-länderna. Undantaget är teko där uländerna är föremål för negativ särbehandling. Särbehandlingen består framför allt av att u-länderna inte behöver göra lika stora medgivanden som i-länderna i handelsförhandlingar. Under senare år har dock kraven på mer utvecklade u-länder skärpts i takt med att deras handelsmåssiga, utvecklingsmässiga och finansiella situation gradvis förbättrats. Det finns dock inte några fasta kriterier för denna ”gradueringsprocess”.

En annan form av särbehandling är att u-länderna beviljats längre övergångstider för de förpliktelser som följer av avtalen. De minst utvecklade u-länderna (”MUL”) har i vissa fall helt befriats från de krav och förpliktelser som gäller för övriga länder. Av de 48 av FN definierade MUL-länderna (företrädesvis länder i Afrika söder om Sahara) är ca hälften medlemmar i WTO. I motsats till vissa FN-organ agerar inte u-länderna i grupp i WTO. Tvärtom ser man ofta grupperingar som skär över den traditionella, och alltmer otidsenliga, uppdelningen mellan i-länder och u-länder. Ett exempel är ”Cairns-gruppen” som arbetar för en friare jordbrukshandel och som består av både i- och u-länder.

WTO-Familjen

WTO-Familjen – flera regelkomplex

Varuhandelskomplexet består av flera delaf- Kärnan utgörs av GATT som innehåller de grundläggande handelspolitiska perna och bestämmelserna för handeln med GATT gan har reviderats men har väsentligen samma iflflfihåll som när den undertecknades 1947. Tanför denna kärna finns en rad olika avtal SOITI Ulllwmmit under de senaste 30 årens förhandlingflundof för att förtydliga och komplettera GATT på olika områden. Tjänstehandelsavtalet GATS pa Samma handelspolitiska principer som i GATT men ar anpassat till
de speciella förutsättningar som gällef och har därför en helt annan struktur. TRIPS är också ett nytt regelsystem, som innehåller miniminormer för olika immaterialrätter (såsom patent, upphovsrätt och varumärken) och sanktioner vid immaterialrättsliga intrång. Gränserna mellan regelkomplexen år delvis flytande. TRIPS är både ett varu- och ett tjänsteavtal. Utöver dessa avtalskomplex administrerar WTO också särskilda system för att lösa uppkommande tvister mellan medlemoch att löpande granska deras handelspolitik. A kommelser är bindande för samtliga plurilaterala avtalen.

Den institutionella ramen

Från GATT till WTO

Det internationella samarbetet under och efter andra världskrigets slutskede gav upphov till en rad mellanstatliga organisationer. En av de tänkta byggstenarna var en internationell handelsorganisation (ITO – ”International Trade Organization”). Dess stadga innehöll inte bara handelspolitiska regler för varuhandel I den meningen blev GATT ett ovanligt lyckat provisorium.
Utan även avsnitt om sysselsättning, råvaruavtal, restriktiva affärsmetoder, investeringar och tjänster.
Parallellt med ITO-diskussionerna 1946-47 fördes tullsänkningsförhandlingar i Genève mellan ett antal länder. Dessa enades om att befästa förhandlingsresultatet genom att anta de handelspolitiska reglerna i ITOstadgan. På detta sätt uppstod det tull- och handelsavtalet GATT (”General Agreement and Trade”). GATT undertecknades den 30 oktober aadde i kraft den 1 januari 1948. Û-stadgan godkändes i Havanna i mars 1948 ratifikationsprocessen. Tanken på ett ITO fastnade i USA:s kongress. Rättsligt sett provisoriskt genom ett särskilt protokoll.

Allteftersom åren gick etablerades GATT som det centrala regelverket för den internationella handeln och som forum för multilaterala tull- och handelsförhandlingar, från 1960-talet i form
av ”rundor”. I den meningen blev GATT ett ovanligt lyckat provisorium.
Under GATT:s första årtionden dominerade tullsånkningsarbetet. I takt med det ökade beroendeförhållandet mellan olika nationella ekonomier vändes intresset även mot vissa inhemska ekfinfimisk-politiska åtgärder som direkt eller indirekt påverkade handeln.